Annorlunda familjer
Måndagar är min favorit tv-kväll. Jag och barnen sitter alltid bänkade som tända ljus och ser Annorlunda familjen kl 20.
Detta program ger mig ett nyttigt perspektiv till mitt ”stressiga liv”.
Fotot har jag lånat fr tv4.se
Jag är fascinerad av föräldrarna som är hur coola som helst fast det kryllar av barn, disk, tvätt, stök osv. Bara tanken på all mat som skall handlas, lagas och alla ärenden som måste uträttas…mamma mia. Undrar om de nånsin har en lugn o tyst stund, orkar de njuta av den i så fall? Hur orkar de när en, eller värsta fasa båda föräldrarna, är sjuka?
Min svärmor som fyller 85 år idag, hon är en sån cool och stark kvinna, hon har fostrat 8 barn och tycker aldrig att något är en” big deal”. Hon klagar sällan över något, inte ens när hon höll på bli blind klagade hon, (när hon väl nämnde det gick det att fixa m enkel operation). Men då har hon också upplevt ett brinnande världskrig som finsk barnflykting i sin ungdom.
Min mormor var också en urstark och beundransvärd kvinna, hon har fött upp 12 barn (nej hon var inte laestadian) och drev samtidigt jordbruk. Det jag minns av henne var att hon var så positiv och snäll och alltid gav av det lilla hon hade. Jag önskar bara att hon hade levt ett längre liv så vi hade fått ta mer del av hennes historia.
Jag skulle inte kunna tänka mig att ha så många barn. Jag skulle nog inte vara så där cool som dessa föräldrar. Jag vet ju hur ynklig jag känner mig då jag är förkyld eller magsjuk..
Jag tycker det är viktigt att hinna krama om, prata med och se mina båda mina barn varje dag. Ha tid till att stötta dem med läxor och göra något roligt tillsammans med dem emellanåt.
Hinner man verkligen med det om man har så många barn?
Eller är det jag som curlar bort mina?
Jag tror i alla fall att barn från stora familjer blir starka och självständiga.
Just ja, måndagar, efter Annorlunda familjen sitter jag kvar efter att barnen gått och lagt sig och snyftar hejdlöst till Spårlöst..
Sist men inte minst, även om jag vet att inte svärmor surfar runt på nätet så ofta (eller typ aldrig) så skickar jag och barnen en Grattis hälsning till henne idag även på detta sätt!
jag såg också programmet i måndags, puh, vad jobbigt de verkar ha. Förstår inte hur det orkar
oj hur hinner de med så många barn tycker tre tar all tid i världen,
Grattis till svärmor
Å hej då på en vecka,
Kram
Farmor/Mormor var alltid lika glad. Jag saknar henne mycket. Och farfar oxå såklart.
Marianne: Ja GLAD var ordet för "mommi" som jag kallade henne.
Jag kollar in spårlöst och sitter oxå och lipar till det! Igår satt jag flera gånger och torkade tårar...!
Ibland är det nyttigt att se lite annorlunda program, för att få perspektiv på sitt egna liv. Jag har också sett den familjen och tänkt samma tankar som du. Tur att man är olika, det är ju säkert precis så som de vill leva (men inte jag heller...)
Kramar!
Jag blir också imponerad av hur man orkar ta hand om en så stor familj!?! Jag har tre barn, det har varit lagom för mig, fast jag önskade mig faktiskt fyra barn, men det blev aldrig så av olika anledningar. Det blir kanske stor sammanhållning i en familj med många barn där man tidigt får lära sig att ta hänsyn till och ta hand om varandra?
Har bara sett programmet en gång. Men jag gillade det. Perspektiv, det kan vara skönt att få. Tillvaron blir lite lättsammare.
Förresten, man måste få gnälla lite ibland.
Känns lättare efter det också!!!!!!
Kram Lissen
Jag kan säga att jag skulle INTE orka ha så många barn. Jag har så det räcker på jobbet...vi har 23 st barn på vår äldrebarnsavdelning. Krya på dig!
Nej, många barn vill jag inte ha även om jag själv kommer från en lite större syskonskara, uppskattar lite egen tid och lugn och ro alldeles för mycket.
Inte riktigt något för mig så där många barn. :o) Har visserligen inte sett programmet någon gång men kan tänka mig vilket liv det är i en sån familj :o)
Min pappa har föresten också varit barnflykting i Sverige under andra världskriget. Men han var inte så länge, halvt år om jag inte minns fel. Hans bröder var längre, de blev separerade till olika familjer. Den yngsta av dem hade t o m lite svårt att komma tillbaka till sin egen familj för han var så liten att han inte hunnit lära sig finskan ordentligt när han for som flyktingbarn men hann lära sig svenska i Sverige. Om jag inte minns fel fick de äldre barnen t o m vara tolk mellan mor och son....
Kramar!
Våra barn brukar komma ihåg mormor och hennes "vill ni ha lite KLASS", ja hon har verkligen lämnat avtryck efter sig.
Jag tror att en familj där det är många barn hjälps åt på ett annat sätt än en familj med få barn.
För att det ska fungera så måste nog alla hjälpa till med vardagssysslorna. De äldre får hjälpa de yngre. Och de yngsta lär av de äldsta.
//Lena
Jag gillar också att se på det programmet. Sen njuter jag av hur tyst och lugnt det är utan barn :-)
Jag tror 2-3 barn är lagom om man vill hinna med dem ordentligt, men som tur är tycker man olika.
Kram Annette
Hej, jag kikade faktiskt på ett avsnitt, även om ämnet inte är så intressant för just mig...Men nyttigt var det att se, jag som är ensambarn och har ett ensambarn får ju panik bara av att se dem alla samlade vid matbordet! Milde himmel, det skulle ju ta halva dagen bara att städa upp efter frukosten,. haha
Men, jag tycker det viktigaste är att det finns valmöjligheter, de som gillar att ha många barn ska få ha det, o dom som väljer bort barn ska inte heller bli kritiserade. Sen finns den stora skaran, vi som bara skaffar oss ett eller två,
Genom att ha fått tre barnbarn inom loppet av 5 år så fick jag mig en släng av sleven, minns hur trött jag var i huvudet när jag tillbringat en kväll hos dem, hihi
Kram från pörtet
Paula: Jag håller med dig, det är upp till var och en!! Vilken tur, värst är det för dem som vill men inte kan få barn.
Ninnie o Lena mfl: Absolut, de barnen blir tvungna att lära sig nyttiga saker som att visa hänsyn, hjälpa till och sen får de en massa sammanhållning o glädje av varandra!
Päivi, kul att du delade m dig lite av din pappas historia!
Kram alla!!!
Önskar dig varmt lycka till i morgon! Det är inte kul allså, men ack så lycklig man är då det är gjort. Håller tummarna!
Sist gick jag och gruvade mig i en vecka för ett besök som inte ens gjorde ont...
Kram!
Jag har sett programmet några gånger tidigare säsonger. I mina ögon värsta mardrömmen. Blir alldeles matt och njuter än mer av hemmets lugna vrå.
Stora syskonkullar uppfostrar varandra. Men sätt dig in i mängden av handling, matlagning och tvätt. Urk!
Gillar att jag har syskon och inte är ensambarn. Det hade som vuxen varit trist.
Kikar in för att önska dig en go fredag!
Inte för att jag känner till programmet ni hänvisar till. Men det här med att ha många barn och hinna leka o krama osv så är mina tankar så här. I stora familjer tror jag kärleken visas på annat sätt, barnen har förstås varandra att leka, busa och kela med så de får mycket kärlek på det sättet. Sedan finns mamma o pappa där när det hettar till. Men det här vardagliga lek och kel med sina barn tvivlar jag på att föräldrarna i så stora familjer kan orka med. Jag har två barn, så jag har ingen erfarenhet, bara teoretiska tankar.
