Höstoffer
Jag läser just nu den tredje boken av Mons Kallentoft, Höstoffer. Jag tycker att böckerna i serien är bra och jag tycker att Mons behärskar konsten att bjuda in oss läsare i bokens spännande handling genom sitt sätt att via språkets konst måla upp omgivningarna, och genom sitt speciella sätt att förmedla gestalternas känslor och tankar.
Som tex:
..han stannar vid vägkanten, ser fåglar hoppa av och an på den ostronskalsfärgade marken, picka efter mask i den ruttnande vegetationen och pölarna som växer större för varje dag. Löven ligger i högar här och han tycker att det ser ut som ett trasigt täcke i en underskön, bort glömd design på en oljemålning.
Ok jag hänger med och kan måla upp bilden framför mig, men så fortsätter beskrivningen:
Under det täcket kan livet ha sin naturliga gång. Möss kan simma i regnströmmarna mot mål så fjärran att de inte en kan drömma att de existerar.
Stundtals blir det för mycket för min smak, jag skulle lätt kunna korta ner boken med ett antal sidor av onödigt ordbajseri.
Kan bli lite less på omgivningsbeskrivningar som inte tillför historien något, brukar oftast skumma mig igenom dem eller så läser jag dem och märker att jag tappar focus och låter tankarna vandra iväg på annat, som vad ska hända sen....
Jag är tveksam till att jag skulle idas läsa en bok av honom pga hans "ordbajseri". Blir bara för mycket. Jag målar också upp det jag läser framför mig men vad som händer under ytan bryr jag mig inte om. Hellre lite mer action.
Började oxå läsa en av hans böcker. Midvinterblod. Men jag gav upp. Orkade inte med hans sätt att skriva.
Hej! Ibland kollrar författarnas mustiga språk till det mer än det tillför historien, man blir plötsligt varse att man inte riktigt vet vad man nyss läst. Jag läser ju knappt några deckare, möjligen en del svenska kvinnliga sådana, men föredrar romaner helt klart. Just nu är det misär och sorgliga människoöden så jag måste snart hitta något att muntra upp tillvaron med.
Det blev fint i stugan efter tapetsering, visst är det så att smaken förändras med tiden och ljust och luftigt är ju alltid fräscht.
Nu skulle du inte önska dig hit till våra trakter, vi har 9 grader och regn, Paula klär på sig både strumpor och tröja och myser, hihi
Men värmen är ju på väg tillbaka, än återstår mycket av sommaren, så hav tröst
Kramen