Det har varit mycket den senaste tiden, men inte bara det vanliga ekorrhjulet utan även av något riktigt riktigt trevligt också.

I lördags gifte jag nämligen bort en av mina bästa vänner min barndomsvän, med ”en galen finne”!

Ja det är i all fall så hon har benämnt honom själv tidigare under årens lopp. När vi fick lära känna honom visade det sig att han inte var särskilt galen och nu tror jag faktiskt att hon benämner honom ”min make” istället ;-)

Brudparet valde att ha en mindre tillställning för själva vigseln/bröllopsdagen. Vi var två par som fick äran att vara vittnen i kyrkan och som tack för det bjöds vi på middag på hotellet och sedan fortsatte festligheterna hemma hos dem kvällen lång. De planerar även för en bröllopsfest i sommar för tjocka släkten och många vänner. 

Bröllopsdagen började med ett besök hos frisören som fixade både bruden och mig!! Att bli sminkad och fixad i håret uppskattade jag väldigt mycket, jag har fortfarande inte, 43 år gammal, lärt mig att hantera en hårfön och smink det äger jag knappt. Så här snygga blev vi

    

För att lyxa till det hela lite extra (och lugna nerverna) smuttade vi  på lite champange och åt chokladpraliner medans Paula piffade oss. 

Sedan bar det av till kyrkan och där chockade jag kyrkpersonalen genom att högt utbrista ngt i stil med ”h-vete vad mörkt det är” här när vi travade fram i kyrkgången, förlåt gud, jesus och kyrkpersonalen men jag var lite stressad inför en av mina ”andra plikter”, fotograferingen av vigseln!!!

Nåja plikt och plikt, det borde vara drömuppdraget för oss som gillar att fota, men lite stressigt blir det med lååånga slutartider i en mörk kyrka när man helst vill undvika blixt. Och man vill ju gärna få till det, även om bruden påstår att hon inte har höga krav.  

Men det viktigaste av allt, de svarade definitivt JA båda två, på olika språk.

Efter lite (eller kanske mycket?) ytterligare fotografering i kyrkan efter ceremonin åkte vi till hotellet och avnjöt en mycket god trerättersmiddag.  

Sen får vi vara glada att chauffören lyckades ta oss helskinnade hem till brudparet efter middagen, för snöstormen var ingen lek, man såg knappt vägen. Denna storm bidrog även till att vi inte kunde fota utomhus.

Hemma hos brudparet fortsatte vi "frossa", för nu plockades tårtan fram

Och efter bröllopsvalsen blev det vickning..  ja jag misstänker att det enstaka kilot jag lyckades gå ned under min utmaning månaden innan låg risigt till. 

Tusen tack än en gång för att vi fick vara med om Er speciella dag och som jag skrev i kortet, det här med äktenskap är enkelt..

 

Lycka till ♥