Om 4 dagar har jag bloggat i 5 hela år, det kanske räcker!?

Inspirationen till inlägg glesnar och jag överväger att sluta blogga.

Det som får mig att tveka är givetvis kontakten med Er mina bloggvänner, den vänskap som vuxit fram mellan oss. Jag kommer att sakna Er respons på mina foton, Era tips och råd, Era glada tillrop och Er support. Men de flesta av Er finns på FB och eller Instagram och så länge som Ni bloggar kan jag kika in och bli inspirerad av Er.

Men om jag slutar helt skulle jag sakna den suveräna dagbok som jag skapat under den här tiden. En dagbok med foton är ju så mycket roligare än de dagböcker man skrivit i perioder tidigare i livet. Därför funderar jag på att låsa bloggen och enbart skriva vidare för privat bruk när jag känner för det, fördelen är man kan vara ännu mer personlig då, vilket ger mig och min familj mer som privat dagbok.

Något jag vill göra istället, är att hitta något annat sätt att utveckla mitt intresse för fotografering, men jag vet inte riktigt hur. Hoppas på att komma in på en kurs som jag anmält mig till hos en fotograf i höst. Kanske starta en "amatörfotoklubb" med kollegor och eller vänner, kanske på nätet i bloggform eller som privat grupp på FB. Det ska jag fundera vidare på. Är det någon av Er som tycker någon av dessa idéer känns intressant så hör gärna av Er.

Kanske blir detta mitt sista inlägg som är öppet för ”allmänheten”, (det känns så just nu iaf) därför vill jag passa på att tacka alla Er som regelbundet kikat in hos mig och ansträngt Er för att lämna en hälsning eller gett respons på mina foton eller det jag skrivit. Ni har förgyllt mina 5 år som bloggare i Cyber!

TUSEN TUSEN TACK – I LOVE YOU ALL ♥ – PUSSAR OCH KRAMAR från ”Malkin”

Det är mycket roligare och lättare att cykla när man har ett mål, inte bara ett långsiktigt som mitt 100 milamål utan mer kortsiktiga mål som till och från jobbet, till affären, fotbollen eller vad som helst. Tycker det är trist att bara cykla planlöst för motionens skull.

Så det här med "Konst på hoj" var en kul grej som passade mig som behövde komma ikapp lite med mitt milsamlande. Man fick en karta med numrerade punkter där det finns konstverk runt om här i stan som man skulle cykla till, det fanns även bilder på alla 20 konstverk i broscyren som man skulle para ihop med respektive punkt. Det var inte alltid helt lätt att hitta dem, kartan var lite lagom diffus och man visste inte alltid vad man skulle leta efter. Men vi lyckades hitta dem alla och givetvis förevigade jag dem allihop:




Eller ja, ett konstverk tillverkat i brons hade tydligen ngn tagit med sig, så det var bara fundamendet kvar (4e bilden uppifrån i vänsterkant på collaget.

Fyra av dessa konstverk har jag fotat tidigare,jag  tror till och med att alla dem varit med i olika inlägg här på bloggen förut.

Tittar man riktigt noga i collaget finns till och med jag med på bild :)

Och det bästa av allt är att jag fick ihop 3 mil till min 100 mila samling, så nu ligger jag t.o.m. lite före i tidschemat, HURRA!

Japp jag kom iväg trots hostan, som idag är något bättre. Hoppas bara jag inte smittade ner mina kollegor.
 
Den här gången bodde jag på Abisko Mountainlodge, endast några meter från vårt kontor. Mysigt och fräscht!




Abisko har verkligen visat sig från den bästa sidan dessa dagar. Bästa högsommarvärmen fick vi njuta av. Och den här gången hade jag mer tid att utforska den lilla byn. Här är det tydligen ingen idé att stoppa undan skidorna på sommarförvaring.




På måndag efter jobbet så promenerade jag med Maria, Roger och Ricko vid Abiskojåkka. Alltså det är så otroligt vackert där!

Sen åt vid middagen på "Lodgen", kött, potatis och vinsås, då njöt jag både av maten och den goa värmen.

Sen har vi jobbat oxå! Den här gången var det lite mindre papper för mig att vända, så jag hade tid att hänga med ut på spåret, med kameran runt halsen :)



Det var gode varmt att promenera i makadamen i mörka jeans och hjälm fram och tillbaks efter spåret, ett par km blev det nog i den stekande solen. Jag följde med på en inspektionsrunda för att notera vad som återstod att göra. Det  var mycket intressant och roligt att se hur det går till när vi bygger järnväg. Vi fick till och med åka  spårriktare, det Ni :)

En dag skall jag återvända hit och spendera ett par lediga dagar.

              

Här kommer en lägesuppdatering.

Första arbetsveckan efter semestern är avverkad. I går åkte vi upp till stugan för att hämta hem Emma och gulltussarna. Vi stannade bara en natt eftersom tanken är att jag ska åka till Abisko i morgon.

Det är bara ett bekymmer, att jag inte är riktigt frisk, jag har ont i halsen och har en hemsk hosta som jag dragits med snart i en vecka :(   Hoppas hoppas jag mår bättre imorgon.

Gulltussarna (kaninerna) äter, skiter och växer så det knakar. De är väldigt snälla och mysiga och har charmat hela familjen, inklusive mormor och morfar! De är även väldigt snälla mot varandra, och det fungerar att ha dem att springa löst en stund på gården. Men det bästa av allt är att det verkar gå bra med våra allergier.

Jag är uppe i 65 cykelmil nu, så jag har 7 veckor kvar att cykla om jag får ihop 5 mil/vecka.

Barnen har en vecka kvar av sommarlovet, Emma börjar nian så hon (vi) har ett viktigt år framför sig (oss). Så vardagen närmar sig med stormsteg nu.

Sitter här med lite jobbångest för nu är semestern slut.. :( 

Men vilken kalashelg vi haft. Inte för att vi besökt Lulekalaset, men vi har haft fotbollscup i dagarna 3. Spänning, lycka, besvikelse och trevligt umgänge med andra föräldrar.

Kanonväder har vi också haft, men bäst av allt så har jag varit på kalas hos moster Göta ♥

        

Tänka sig att denna tjusiga och pigga dam fyller hela 80 år i veckan. Minns att Arvid kallade han henne för moster "Böna" när han var liten.

Vad som också är imponerade med moster Göta, förutom att hon är med i FB ;-) ,är att hon är den enda som orkar bjuda hela tjocka släkten på kalas. För det är ingen liten släkt jag pratar om.

Där var hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn, 7 av hennes syskon med respektive, 11 syskonbarn många med sina respektive och barn. Lägg till grannar och vänner så förstår ni att det inte var något litet kalas.

Självklart fanns det massor av gott att äta och dricka, tipspromenad, allsång osv som på de flesta kalas. Men bäst av allt var att det var så kul att få träffa alla mostrar, fastrar, kusiner och deras familjer.

Och moster Göta, hon blir bara mer om mer lik min älskade och saknade mormor, och det ska ni veta är det bästa betyget!

Det är så kul med frivilliga fotomodeller :)

Det här är Casper, Marias "kråka" som flyttat hem igen efter ett par år söderöver.










Casper är en skön lirare som älskar uppmärksamhet!! Vi umgicks lite häromdagen, Maria, Casper och jag.